Rev. Dr. Packiam T Samuel, direktor på det ekumeniska religionsdialogcentret, Henry Martin Institute i Hyderad, Indien skriver en artikel med anledning av den kris världen befinner sig i. Ta del av hans reflektioner från en annan kontinent och som Guds Hus utvecklar ett samarbete med.
» Läs mer om Henry Martyn Institute på deras webbplats
Den smärtfyllda sanningen: Hopp som förtvivlans paradox
Av Director Dr. Packiam T. Samuel
”De är inte skyldiga något till något men allt till de döda.” Så skriver Elie Wiesel, den mest berömda minnesskribenten om de överlevande från Förintelsen. Man kan inte börja någon annanstans. Det är COVID-19 som just nu bestämmer tankens universum, både som det som måste förstås i all dess obegriplighet och dess obesvarbarbara anklagelse som ändå kräver sitt svar. De överlevande som är vår röst, är dömda att överleva ett mysterium vi aldrig kan lösa. Den förutsättning i vilken vi lever visar på nödvändigheten att aldrig låta namnet dö, inte heller ödet omkring dem som dog. Framtiden ligger i ett obetvingligt band till det förflutna. Denna nödvändighet ger tiden inget uppskov för att generationerna ska finnas kvar genom de överlevande.
Den nedstängning som införts över hela världen på grund av COVID-19 har belyst vårt missbruk av naturen. I den post-Corona tid vi lever i som överlevande av en sjukdom som hotade mänskligheten, har vi lärt oss under den globala nedstängningen att när mänsklig aktivitet kom till ett så abrupt stopp som detta skapade på vår planet att otaliga livsformer blomstrade och förnyades. För miljarder levande organismer på planeten är det säkert en festtid! Inom en månad efter nedstängningen av 220 länder har det gapande hålet i ozonskiktet minskat, rosa Flamingos från Rann av Kutch har återvänt till träskmarkerna i Navi Mumbai, horder av vilda rådjur korsar de nationella motorvägarna, luftföroreningar i New Delhi och andra tunnelbanor har sjunkit till sunda nivåer, och detsamma för bullerföroreningar som också har försvunnit! Forskare påpekar bland annat att den stigande globala uppvärmningen har fått temperaturer att öka i de arktiska regionerna vilket orsakat omfattande smältning av polarisen, vilket har resulterat i att virus som tidigare varit nedfrysta i miljoner år, nu har släppts ut i färskvattnet.
Forskare förundras också över mångsidigheten av Corona-viruset då det har muterat sig själv på så många olika sätt och anpassat sig till en stor variation av klimatiska och andra geografiska förhållanden i 220 länder. Dessutom får vi höra att vi måste förbereda oss på att leva med COVID-19 i ytterligare 200 år om inte ännu längre!
Även om detta stämmer så innebär det att börja livet med skulder, oförlåtliga och oåterkalleliga och att se de vetenskapliga artiklar som kommer, som delbetalning av dessa, en hyllning till offren och en anklagelse av världen. Oavsett hur oöverträffad COVID-19 kan vara, hur långt den än går från alla tidigare katastrofer, så hör den till mänsklighetens enande. Om än splittrad, är det en vädjan till enhet där den är som mest otyglad och som mest bittert förnekad. Sådan är ”Den smärtfyllda sanningen”- oavsett om man är kristen, islamisk hindu eller annan. I ”skulden av allt till de döda ” och ”ingenting till någon” är de överlevande borgenärer för resten av mänskligheten som hoppas på betalning av skulderna, i uppriktig omvändelse, om sanningen. Om det inte vore så skulle det inte finnas någon litteratur om COVID-19, utan bara de dödas tystnad. Från en värld som är oförmögen att ta bry sig, kan det bara bli brydsamhet. Hela anklagelsen kommer att försvinna såvida det inte också finns ett uns av hopp. Det finns en vilja att ha tillit mitt i misstrons glöd. I all dysterhet i det som skrivs om COVID-19 måste man läsa det som en fordrande vädjan. Det är en sökande och angelägen retorik. Detta har att göra med världens enorma skuldsättning och krav på att skulden ska betalas. Förtvivlan förstärker bara påståendet.
Denna dimension av smärtfylld sanning, av hopp som förtvivlans paradox, nu och framåt kommer att känneteckna allt vårt arbete och inflytande. Detta gör oss till den främsta huvudpersonen i det centrala temat om interreligiösa relationer i vår tid. I all sin utmärkande iver är det en åklagares sökande efter hopp. Åtalet kan inte hållas utan den tro som kan identifiera sanningens grund. Denna sanning är inte bara en enstaka händelse; det är också ett mänskligt samhälle, som är alltmer krävande i dess överträdelser.
COVID-19 – överträffar alla vanliga milstolpar i mänsklighetens historia i all sin logik. Det gör den inte bara vad den är i sig, utan i vad den lämnar efter sig. Arvet försvaras genom dess vånda att försöka ge röst åt tidigare och nuvarande händelser.
Allt fortsatte som om de fattiga och i synnerhet den närvarande migranten inte borde, inte får existera. Var fanns då förbundet, den ömsesidiga inter-nödvändigheten av Gud och hans folk? Med alla dessa döda inför våra ögon är jag rädd att snubbla över min egen. Vår instinkt är att kasta bort pennan, bränna alla broar, fly och förbanna.
Kan det finnas en kristen, hinduisk, islamisk eller någon annan teologi efter COVID-19? Fanns det inte ett fullständigt förräderi i det grymma icke-ingripande från Den Högste? Frågan som vi måste ställa till Gud blir omvänt den fråga som Gud ställer till oss – förräderiets gåta förhör sig om förintelsens gåta.
När det gäller COVID-19 skulle jag själv ha varit en from student och arbetat hängivet genom konferenser och symposium efter symposium och talat om interreligiös, inte nutida passionerat sökande efter Guds trovärdighet.
Att tvivla kan vara att förneka, men det är också att vänta och vänta med det ultimata kriteriet om vad som måste vänta – en medvetenhet i proportion till vad som måste göras. Det finns tillfällen då det enda alternativet är att avsluta det tidigare förbundet och fullständigt krossa det i krematoriets aska. Det finns andra tillfällen då Phoenix-likt, tro måste återupprätta ett förbundsförhållande med Gud, endast för att inte bli postumt besegrad av COVID-19.
Så att göra upp är inte att förminska, ignorera eller misslyckas med att förstå COVID-19. Det försvagar inte heller imperativet att för alltid bli ihågkommit. Tvärtom, det går till hjärtat av en ”smärtfylld sanning”. Det här är kanske inte samma fråga som livsdugligheten i förbundet och en teodicé för ett misslyckande val. För dessa finns alla resurser för vår trohet till Gud. Korset är ett tydligt svar på en annan fråga, nämligen hur vi i vår ekonomi kan beskriva Gud, där det onda ger efter för kärlek genom lidandet som möter. Den andra frågan är om svaret kan ha sitt paradigm i en historia där det avslöjas, verkställs och bekräftas, så att vi kan leva i dess ljus.
Stater, kulturer, folk, alla kollektiv, kommer fortfarande att behöva styrka, försvar, förespråkare, rättvisans och sanningens huvudpersoner. Forskarens sanning, historikerns sanning, poetens sanning, statsmannens sanning, moralistens sanning, alla dessa ska på ett kraftfullt sätt söka och tjäna. Annars identifieras eller erkänns inte ondska och kan därför inte konfronteras. Men den avgörande sanningen om vår mänskliga solidaritet är dess betydelse i lidandet, tolkad som Guds kärlek.
När vi kommer över intensiteten i angreppen från den nuvarande pandemin måste vi människor böja oss och korrigera våra vägar på ett kritiskt sätt. Om inte så kan nästa pandemi utplåna oss från planeten så att våra motparter – nämligen de andra miljarder livsformerna kan trivas och föröka sig och ärva planeten för sig själva.
Sammanfattningsvis påminner COVID-19 pandemin oss om att vi – i djupet av vårt inre – är andliga varelser oavsett om vi inser det eller inte och får oss att inse att problemet med Coronavirus är här i vårt globala samhälle; det är en utmaning som kräver globalt samarbete och enhet, ett element av medkänsla för att lindra lidande och ett större ansvar att praktisera vår tro för att kunna bevittna ett gudomlig ingripande. Även om COVID-19-krisen fått världen att stanna och att de hälso- och ekonomiska effekterna kommer vara katastrofala, vill jag tro jag att fördelarna ur en andlig synvinkel, uppväger nackdelarna och gör oss till ett globalt samhälle med en andlig samhörighet.
Innanförskap genom möten över gränser. Mångfald i en globaliserad värld. Religion som en resurs i civilsamhället.
Om Guds Hus
Idé, historia och framtid
Byggnaden
Ett Guds Hus för människor
Röster om Guds Hus
Tänkt och sagt om Guds Hus
Frågor & Svar
Svar på dina funderingar
Aktuellt
Nyheter och kalendarium
Guds Hus vänförening
Aktiviteter och samtal
Guds Hus Råd & stödcenter
Guds Hus sociala arbete
Kontakt
Adresser och kontaktpersoner